Borde ha blivit gitarrist istället

Okej, juldag idag. Vi kom hit till Thailand den 23 december runt 19-20 tiden efter ännu en flygresa och en galen taxichaufför som körde ”hard core Thai style” vad gällde bilkörning. Värmen välkomnade oss minst sagt, man blir lika förvånad varje gång över hur tryckande och klibbigt varmt det är.

Isak har varit har nere en månad redan med sin farmor och farfar, alltså Rune och Gerd. Skönt att se honom igen. 

Vi har varit har flera ggr så vi känner oss lite som hemma kan man säga. Man vet vad som finns och inte finns. Vi planerar dock att göra en del dagsutflykter då vi vuxna iaf vill se ngt annat.

Igår var det alltså julafton vilket inte märktes särskilt mkt. Vi låg på stranden, badade och åt och drack flera liter vätska. Jag fick äntligen min älskade kokosnöt 🥥. Så himla gott med iskalll kokosmjölk. Andra drack Chang men jag backar på den. Öl ger mig huvudvärk. Direkt. Vatten, cola och kokosnötter duger bra till mig.

 

Ungarna badade nonstop och Linnea som blivit större klagade inte alls på havet den här ggn. Innan har det tjatats om poolen hela tiden. 

Urban och jag tog varasinn Thaimassage, något som min kropp var tacksam för. I alla fall efteråt. 😁

Sen kom kvällen. Och det var spektakel med buffé borta hos Ranpan. Vi gjorde oss i ordning och begav oss iväg. Flera 100 svenskar. Kanylerna till insulinet kvarglömt i lägenheten. Urban löpte hem och hämtade i mörkret. Jetlaggade barn, Linneas humör gick i moll. Underhållning med Thaimusik live på scen. Volymen i botten. Jag kan inte sortera ljud. Hör ingenting vad ngn säger. Stressen slår ut i full blom. Ungarna griniga. Linnea äter dåligt. Pannkaksmannen dyker upp på sin moppe och Linnea vill ha kokospannkaka. Kö från helvetet. Karaoke på full volym. Urban och Rune turas om i pannkakskön. Kön rör sig inte. Jag står inte ut. Scener ur filmen ”Falling down” gör sig påminda, (då Douglas spelar karaktären som bara får nog i bilkön).

Jag och Jouline gick hem efter några kommentarer från min sida, innehållandes lite för många svordomar om såväl pannkakskön, svennarna, volymen och spektaklet i sig. 

Linnea skulle ha sin pannkaka. Urban och övriga familjen kom hem lite senare så att säga. 

Linnea aka envis. 😁😁

Engla tappade humöret väl hemma efter spektaklet. Hon blev så arg på sin klänning så hon var på väg att klippa upp låset på ryggen. Ett örhänge flög iväg i rummet till toner av ”fan och helvetes jävla skit”. 

Nåväl. Vaknade 05.00, drog ner till gymmet 05.40. Löpbandet. Stevie Ray Vaughan i lurarna och med en känsla av att volymen inte räcker till. Höjer, springer, höjer igen. Volymen i botten. Vill spränga huvudet till tonerna av gitarr. Jag borde ha blivit gitarrist istället. Varför blev jag inte det? 

Musiken är ibland bästa medicinen. Gåshud. Känsla. Wow. 

Hämtade andan på balkongen vid gymmet. Gary Moore i lurarna. Parisienne Walkways. 🎧 Tårarna kommer. Minnen. Fjärilar 🦋 sveper förbi bland buskarna. 

Jouline kom ner till gymmet runt 07, drog mig tillbaka till nuet. Vi gick ner till havet efter en stund och jag badade med träningskläderna på. I soluppgången. Skönt. Jag lever. Jag är tacksam 💕