Jouline och Linnea har gråtit och ljudligt förklarat för mig i omgångar att de INTE vill åka hem- att de kommer att sakna lägenheten, lekparken, poolen, stranden, restaurangerna osv. Jag svarar vuxet att det är så det är, att vi kommer tillbaka, att vi ska tänka på det som varit och minnas med glädje och blabla.., barnet inne i mig skriker dock samma sak, känner halvt som halvt panik över att lämna detta paradis för en grå-"måste" vardag som ingen egentligen vill ha. Stress, tjat och gnat. En tändsticka som för länge sedan brunnit ut ska försöka hitta lågan där hemma igen.
Så känns det just nu. Väldigt dramatiskt och hemskt.
Väl hemma så vet jag att det hur som helst är ok... Men- ändå!
Vi ska dock spendera två nätter i Bangkok, på ett av de finare hotellen dessutom, så... Äventyret är inte slut riktigt än.
Idag åkte vi med skåningarna och Gerd och Rune med speedboat till Sköldpaddsön, Koh Talu. En av de bättre upplevelserna i mitt liv. Otroligt häftigt att snorkla bland vackra, nästintill magiska fiskar, som stirrade på en, bara ngn cm från cyklopet.
Roligt på alla sätt, ungarna var överförtjusta i båtfärden/ bara det att gå studsa fram på vågorna och kliva i land på en ö! Wow!
Efter gråt och fesalåt här på kvällen försöker vi på ngt sätt packa ihop allt för mkt i för få och för trånga väskor. Blir till att handla resväskor i Bangkok.
Sitter i soffan med väldigt många tankar just nu, halvt ont i magen efter för mkt av allt på restaurangen- dit vi brukar gå.
Nåväl- finner inga ord - ska bara vara i känslan ett tag till..,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar